Vad är depression?

Även om depression är en mycket vanlig sjukdom med en livstidsförekomst som är så hög som 17 % i västvärlden, är den både underdiagnostiserad och underbehandlad. Ungefär två tredjedelar av människor med depression kanske aldrig blir rätt diagnostiserade och rätt behandlade, antingen för att de inte söker läkarvård eller för att deras symtom är feldiagnostiserade.

Nyckelfakta

Depression – en global sjukdom

Vad är depression?

Vem drabbas av depression?

Vilka är symtomen?

Orsaker till depression

Den ekonomiska bördan av depression

Behandling av depression

Behandlingsalternativ vid depression

Referenser

 

Nyckelfakta:

• Depression är en vanlig sjukdom som påverkar en av fem kvinnor och en av tio män under deras livstid.
• Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är depression idag en viktig orsak till funktionsnedsättning globalt sett.
• Depression är en viktig orsak till självmord.
• Depression är underdiagnostiserad och underbehandlad.
• Det är mindre sannolikt att personer med depression rättar sig efter sin behandlingskur jämfört med andra patientgrupper.
• SSRI-preparat erbjuder både god tolerabilitet och effekt vid behandling av depression.
  Cipralex, det antidepressiva läkemedlet med dubbel effekt på serotonin och snabbt effekttillslag, erbjuder överlägsen effekt och god tolerabilitet.
  

Till början

 

Depression – en global sjukdom

Klinisk depression ska inte förväxlas med den tillfälliga släng av ”deppighet” som alla kan drabbas av emellanåt. Depression är en erkänd psykisk störning med kvantifierbara symtom som ofta har en allvarlig inverkan på personens livskvalitet, psykiska välbefinnande och produktivitet i samhället.

Allteftersom förekomsten av depression ökar, är depression nära att bli en av de mest försvagande sjukdomarna globalt sett under detta århundrade. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) är egentlig depression (dvs. en kraftig nedstämdhet som är av tillfällig natur och som återkommer i 75–80 procent av fallen) nu globalt sett den främsta orsaken till funktionsnedsättning, med en livstidsförekomst på 17 procent i västvärlden¹, och rankas följaktligen som den fjärde av de tio ledande orsakerna till global sjukdomsbörda⁴. Dessutom uppger WHO att depression är den psykiska störning som oftast leder till självmord och de beräknar att, med nuvarande tillväxthastighet, kommer depression att vara den näst viktigaste bidragsgivaren till global sjukdomsbörda år 2020.

De flesta fall av depression behandlas i primärvården av allmänläkare^{4, 5}. För kort behandlingstid eller dålig behandlingsföljsamhet har dock medfört att sjukdomen är både undervärderad och underbehandlad. Endast 33 procent av dem som lider av klinisk depression under livstiden kommer att få effektiv behandling².

Denna statistik kräver helt klart en större medvetenhet om depression bland hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och deras familjer eller vårdare. Det är därför organisationer som WHO ägnar uppmärksamhetsveckor och kampanjer åt att belysa problemet och förbättra standarden på patienternas behandling.

Till början

 

Vad är depression?

Klinisk depression är ett psykiskt tillstånd då patienterna drabbas av en kraftig förändring i sinnesstämningen, vilken ofta är oproportionerlig i förhållande till de händelser som inträffar i deras liv. Den förändrade sinnesstämningen kan yttra sig som ”sorgsenhet” hos patienten, men kan även omfatta andra känslor såsom rastlöshet, upphetsning, bristande energi eller tomhetskänsla. Personer som lider av depression upplever dessa känslor länge – vanligtvis, men inte alltid, efter en stressande händelse.

 

Till början

 

Vem drabbas av depression?

Människor kan drabbas av depression oavsett ålder, kön eller rastillhörighet, även om det är vanligare hos vuxna kvinnor. Det är dock mer sannolikt att kvinnor söker vård för depression och det är dubbelt så sannolikt att de behandlas för tillståndet jämfört med män. Könsskillnaden när det gäller behandlingsfrekvenser tenderar att försvinna hos äldre⁴, och även om äldre fortfarande löper hög risk att drabbas av depression blir genomsnittsåldern för sjukdomsdebut allt lägre⁶.

 

Till början

 

Vilka är symtomen?

Depressionssymtomen påverkar patienterna både psykiskt och fysiskt, och förhindrar oftast de drabbade att leva ett normalt liv. Symtomen kan vara kroniska eller återkommande, beroende på typen av depression och kan, i svåra fall, leda till självmord. Symtomen kan omfatta något, eller en kombination, av följande³:

• Nedstämdhet/sorgsenhet 
• Bristande energi/trötthet 
• Minskat nöje av tidigare angenäma aktiviteter
• Förlorat sexuellt intresse 
• Avbruten sömn, försovning, tidigt uppvaknande på morgonen 
• Aptitförlust eller äter för mycket 
• Bristande självaktning 
• Irritabilitet/bristande koncentration 
• Ihållande huvudvärk eller annan smärta som inte svarar på behandling 
• Tankar på döden eller självmordsförsök

 

Till början

 

Orsaker till depression

Orsakerna till depression är ännu inte helt klarlagda, i och med att varje fall vanligtvis omfattar på ett antal bidragande faktorer. Det inbegriper dock en obalans i nivån av kemiska signalsubstanser (neurotransmittorer) i hjärnan. Neurotransmittorer, till exempel serotonin, överför budskap från en cell till en annan i hjärnan. Många antidepressiva läkemedel ökar nivån av neurotransmittorer i hjärnan, såsom serotonin.

Depression kan uppstå av sig själv eller utlösas av stressande eller emotionella situationer (t.ex. dödsfall, förlust av ett arbete eller allvarlig sjukdom), då den första reaktionen på dessa händelser kvarstår och utvecklas till långvarig depression. Depression kan även vara förknippat med vissa kronisk tillstånd, såsom Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, hjärtsjukdom, stroke, cancer och AIDS^{2, 3, 4}.

Sjukdomar som försämrar livskvaliteten kan också leda till depression⁴. En studie av WHO visade att personer med ihållande smärta löper mer än fyra gånger större risk att drabbas av depression än de som inte har någon smärta⁷. Dessutom är depression hos äldre ofta förknippad med sjukdomar som påtagligt minskar livskvaliteten, såsom artrit^{8, 9}.

Fysiologiska faktorer såsom hormonella förändringar kan också orsaka depression. De växlande hormonella nivåer som förekommer före menstruation, under graviditet eller under intag av p-piller kan förklara den högre förekomsten av depression hos kvinnor¹⁰.

Forskning tyder också på en genetisk orsak som kan öka sannolikheten för att en individ utvecklar depression³, även om personer som inte har sjukdomen i släkten också kan drabbas av depression.

 

Till början

 

Den ekonomiska bördan av depression

Förutom de allvarliga kliniska symptom som depressionen orsakar hos individen, är de ekonomiska kostnaderna omfattande. Personer som lider av depression använder 50–100 procent mer sjukvårdsresurser än personer som inte är deprimerade^{11, 12, 13}. I början av 1990-talet uppskattades att behandling av personer med depression i England och Wales kostar den allmänna hälso- och sjukvården 417 miljoner pund, varav endast 11 procent utgörs av kostnader för läkemedel¹⁴. De direkta kostnaderna för depression i USA (t.ex. kostnader för läkemedel, sjukhusvistelse och psykiatrisk terapi) har uppskattats till 2,1 miljarder dollar¹⁵.

Läkemedelkostnader utgöt en relativt liten del av de totala kostnaderna för depression, där sjukhusintagningar och hälso- och sjukvård utgör huvuddelen av kostnaderna¹⁴. Behandlingsmisslyckande på grund av bristande behandlingsföljsamhet hos patienten, delvis beroende på biverkningar av vissa läkemedel, har dock en betydande inverkan på kostnaderna för depression. Dessutom bidrar också otillräcklig behandlingslängd – dvs. patienterna slutar att ta sin medicin för tidigt – till denna ekonomiska börda¹⁵.

Omvänt minskar optimal antidepressiv behandling både de direkta och indirekta kostnaderna för depression. Förutom effekt är en bra tolerabilitetsprofil en nyckelfaktor för framgångsrika behandlingar, eftersom det uppmuntrar patienterna att fortsätta att ta sin medicin enligt ordination. Effektiva och tolerabla antidepressiva läkemedel hjälper till att förbättra behandlingsföljsamheten, och minimerar därmed risken för återfall och reducerar den totala ekonomiska bördan av depression.

De direkta kostnaderna är dock bara toppen på isberget, eftersom en stor del av den höga kostnaden för depression beror på de indirekta kostnaderna för sjukdomen, såsom förlorad produktivitet och förlorad arbetstid¹⁵. Amerikanska ekonomer har uppskattat att dessa indirekta kostnader, som är följden av depressionens inverkan på patientens förmåga att fungera i sin vanliga roll, når häpnadsväckande 14,2 miljarder dollar¹⁵.

 

Till början

 

Behandling av depression

Depression är inte bara underdiagnostiserad och underbehandlad¹⁷, utan studier har visat att det är mindre sannolikt att personer med depression går med på att ta medicin än andra patientgrupper^{4, 16} . Många patienter slutar att antidepressiva läkemedel alltför tidigt, delvis beroende på biverkningarna av vissa läkemedel, vilket kan medföra återfall av depressiva symtom¹⁸, medan andra slutar att ta sin medicin för tidigt eftersom de ”mår bättre”. Som en läkare som lider av depression förklarar:

”Varje gång du tar ett antidepressivt läkemedel är det en påminnelse om att du är ”konstig”, att ditt tankemönster är onormalt och att du är beroende av medicinering för att fungera normalt. Eftersom du desperat griper efter varje hopp om att du har blivit ”normal” igen, är det då överraskande att medicineringen avbryts tidigare än rekommenderat?”¹⁹.

Som ett direkt resultat av depressionen har patienten en tendens att fastna i en spiral som förvärrar tillståndet. Till exempel trötthet, försämrade sexuella relationer och den sociala stämpeln, vilket är förknippat med depression kan alla leda till en försämring av depressionen. Det är därför viktigt att klinisk depression identifieras så snabbt som möjligt och att lämplig behandling ges.

Till början

 

Behandlingsalternativ vid depression

Depression kan kontrolleras effektivt hos 40–80 procent av patienterna genom medicinering, psykoterapi eller en kombination av de båda². Psykoterapi koncentrerar sig på att utveckla individens själförståelse och inrikta sig på händelser i livet som kan bidra till depressionen.

Antidepressiva läkemedel är i allmänhet effektiva för ungefär tre av fem personer med depression²⁰. Även om det inte är helt klarlagt exakt varför de har en positiv effekt på tillståndet, verkar många antidepressiva läkemedel genom att höja nivåerna av neurotransmittorer i hjärnsynapserna.

Två klasser av antidepressiva läkemedel har använts i över 30 år – de tricykliska medlen (TCA) och monoaminoxidashämmarna (MAOI). Upptäckten på 1980-talet att höjda serotoninnivåer i hjärnsynapserna lindrar depressionssymtomen ledde dock till utvecklingen av en ny läkemedelsklass – serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som selektivt blockerar återupptaget av serotonin. Även om SSRI har en effekt som är likvärdiga med TCA, har MAOI visat mycket förbättrad säkerhet och tolerabilitet och är den förstahandsbehandling som rekommenderas nu för tiden. Serotonin- och noradrenalinåterupptagshämmare (SNRI) används främst som andrahandsbehandling. SNRI höjer på ett oselektivt sätt hjärnans nivåer av noradrenalin och serotonin med hjälp av olika mekanismer, men tolereras ofta mindre väl än SSRI.

Tolerabilitet är ett speciellt problem hos personer med depression, eftersom biverkningar kan medföra att patienterna avbryter sin behandling och får återfall av depression. SSRI är även säkrare vid överdosering², vilket är särskilt relevant med tanke på att personer med depression ofta drabbas av självmordstankar och 15–20 procent genomför självmord⁴. Självmord är fortfarande en av depressionens vanliga följder som går att undvika.

 

Till början

 

Referenser:

1. Sclar DA, Skaer TL, Robison LM, Galin RS. Economic appraisal of Citalopram in the management of single-episode depression. J Clin Psychopharmacol 1999; 19 (5 Suppl.1): 47S-54S.
2. El-Mallakh RS, Wright JC, Breen KJ, Lippmann SB. Clues to depression in primary care practice. Postgraduate Medicine 1996; 100(1): 85-8, 93-6.
3. The Royal College of Psychiatrists Mental Health - Help is at Hand series of articles on depression. http://www.rcpsych.ac.uk/.
4. The WORLD HEALTH REPORT 2001 Mental Health: New Understanding, New Hope. http://www.who.org.
5. Lepine JP, Gastpar M, Mendlewicz J, Tylee A. Depression in the community: the first pan-European study DEPRES (Depression Research in European Society). Int Clin Psychopharmacol 1997; 12: 19-29.
6. Klerman GL, Weissman MM. Increasing rates of depression. Journal of the American Medical Association, 1989; 261: 2229-35.
7. Gureje O et al. Persistent pain and well-being: a World Health Organisation study in primary care. Journal of the American Medical Association, 1998; 280(2): 147-151.
8. Geerlings SW, Beekman ATF, Deeg DJH, Van Tilburg W. Physical health and the onset and persistence of depression in older adults: an eight-wave prospective community-based study. Psychological Medicine, 2000; 30(2): 369-380.
9. Reginster J-Y. The prevalence and burden of arthritis. Rheumatology, 2002; 41 (Suppl 1): 3-6.
10. Mental Health Net. Recognising the range of mood disorders in women. 1996. Http://www.mentalhelp.net.
11. Goodman D. Critical issues in the management of depression. Am J Manag Care, 2000; 6(2): S26-S30.
12. Thompson D, Richardson E. Current issues in the economics of depression management. Curr Psychiatry Rep, 1999; 1(2): 125-134.
13. Simon G E, Revicki D, Heiligenstein J et al. Recovery from depression, work productivity, and health care costs among primary care patients. Gen Hosp Psychiatry, 2000; 22(3): 153-162.
14. Kind P, Sorensen J. The costs of depression. Int Clin Psychopharmacol, 1993; 7: 191-195.
15. Jones ME, Cockrum PC. A critical review of published economic modelling studies in depression. Pharmacoeconomics, 2000; 17(6): 555-583.
16. DiMatteo MR et al. Depression is a risk factor for noncompliance with medical treatment. Archives of Internal Medicine, 2000; 160: 2101-2107.
17. Freeling P, Roa BM, Paykel ES, Sireling LI, Burton RH. Unrecognised depression in gneneral practise. BMJ, 1985; 290: 1880-83.
18. Lin EHB, von Korff M, Katon W, et al. The role of the primary care physician in patients' adherence to antidepressant therapy. Medical Care, 1995; 33(1): 67-74..
19. Johnson H. Diagnosing and treating depression. Learning to look at the illness from both sides. BMJ, 2000; 320 (7249): 1603-4.
20. Goldney RD, Fisher LJ, Wilson DH. Mental health literacy: an impediment to the optimum treatment of major depression in the community. J Affect Disord, 2001; 64(2-3): 277-84.

 

Till början