Hur behandlar man?

Grundlig information, såväl muntlig som skriftlig och med hänvisning till relevant litteratur och webb-adresser  utgör en förutsättning för en lyckad behandling.
De behandlingar som i jämförande studier visat sig effektiva vid behandling av ångestsyndrom är kognitiva och beteendeterapeutiska tekniker (KBT) samt läkemedel, i första hand serotoninpåverkande. Vilken behandling som väljs i första hand beror på vilket ångestsyndrom det rör sig om, störningens intensitet och ev. komorbiditet (ffa depression). Så har läkemedel ex,vis inte någon plats vid behandling av specifik fobi,  KBT utgör ofta förstahandsval vid paniksyndrom och socialfobi medan behandlingen av GAD, PTSD och OCD ofta inleds med läkemedel.

Kombinationsbehandling ter sig oftast logisk i den kliniska vardagen, dvs att man efter att ha inlett med en behandlingsmodell kompletterar med en annan om man inte uppnått tillräcklig effekt med den första behandlingen.  Pågående SSRI-behandling utgör inte ett hinder för KBT. Resultaten av studier av kombinationsbehandling är dock motstridiga och ger inte något entydigt stöd för dess överlägsenhet jämfört med monoterapi. En möjlig orsak till detta är studiernas design där man, till skillnad från kliniken, påbörjar KBT och läkemedelsbehandling samtidigt vilket kan ge svårtolkade påverkanseffekter mellan behandlingarna. (Så kan exvis en snabbt insättande farmakologisk panikblockerande effekt minska individens motivation att genomföra en krävande KBT-behandling fullt ut.). Sammanfattningsvis är det god klinisk praxis att kombinera behandlingar stegvis.

Biblioterapi, dvs självhjälp rekommenderas som förstahandsbehandling i exvis de brittiska behandlingsriktlinjerna. På svenska finns f.n möjlighet att ge biblioterapi vid två ångestsjukdomar; paniksyndrom och social fobi (se litteraturlistan)
Bensodiazepiner kan används som tillfällig symtomlindring, ex.vis under insättningfas av SSRI (eller SNRI) men bör i de allra flesta fall inte användas som stående behandling. I sällsynta fall, då såväl SSRI som KBT visat sig otillräckliga eller av olika skäl inte kan ges, kan  underhålls-, eller intermittent, - behandling med bensodiazepiner övervägas.